Devon och West Country Inn
Kategori: Allmänt
Värdshuset från 1500-talet ligger precis i vägkanten. Förstås tillbyggt och förändrat många gånger. Trevligt ställe, som tur var då jag måste jobba här och stannade två nätter.
"Landladyn" Laura tillbringade några timmar varje dag på sin motorcykel, en Kawasaki 1000-kubikare som det är hur lätt som helst att köra ihjäl sig på.
I baren finns Shash - uttalas Schasch - en rödhårig och rödskäggig australiensare i 20-årsåldern som jobbar här för att få ihop pengar för att fortsätta sin resa andra varvet jorden runt.
Och Martin, etablissemangets kock, samt Seamus - uttalas Schäjmus, inflyttad irländare - som står på min sida av baren.
"Får vara måtta på stereotyper" säger Martin, "jag kallar dig för Paddy."
Stämningen är god och skämten haglar, engelsmän är rappkäftade och driver hejdlöst med varandra, men alltid med respekt för personen.
"Du är så kul att du skulle kunna vara med i teve", säger Seamus, "då hade man dessutom fördelen av att kunna stänga av dig".
Martin ler. Ett tandlöst leende. Han har lika glest mellan tänderna som Seamus. Och för den delen som gubbarna runt systremet i Arvika. Finns det inga tandläkare i England? Martin och Seamus har båda fulltidsjobb och familjer. Martin är som sagt kock och proper på alla vis, men saknar minst hälften av sina framtänder. och Seamus monterar och underhåller mobiltelefonmaster. Men tänderna prioriteras inte av dessa herrar.
Jag åkte i onsdags från Land's End och lite krångel gjorde att jag inte hann så långt den dagen och igår torsdag jobbade jag hela dagen. Idag ska jag jobba någon timme också innan jag fortsätter. Landskapet är böljande och blommande grönt, inte alls konstigt att engelska trädgårdar är så vackra, klimatet här i sydvästra England är milt och marken är bördig.
På vägen i onsdags besökte jag också telegrafimuseet i Porthcurno. Jag hade ingen aning om att detta var Englands och för den delen också Europas kommunikationscentrum från den första atlantkabeln för telegrafi, som drogs iland här på 1850-talet, fram till ungefär 1950-talet. Intressant för en teknikhistoriskt intresserad som jag. Museet ligger fantastiskt vackert i en trång dal i Cornwall.
Köpte en bok om Isambard Kingdom Brunel, den störste av alla engelska ingenjörer som, enligt boktiteln, "byggde en nation". Det blir mer om honom och hans verk längre fram på resan.