Tre dagar hemåt! Med bl.a. kodknäckarna
Kategori: Allmänt
Jag stannade i Milton Keynes av ett enda skäl - Bletchley Park, som ligger alldeles i närheten. Platsen var under andra världskriget så hemlig att de flera tusen män och kvinnor som arbetade där själva knappt visste att stället fanns och finns. Här arbetade bland annat Alan Turing som ligger bakom många av de idéer som finns i våra datorer idag.
Men framförallt är han känd för att han tillsammans med andra knäckte tyskarnas krypteringsmaskin Enigma, som användes i fält.
Winston Churchill visste om Bletchley Parks betydelse och man beräknar att deras insatser förkortade kriget med två år.
Stenen som Winston Churchill stod på när han besökte Bletchley Park och talade till de som jobbade där.
Alan Turings nalle, som han köpte i vuxen ålder. Bakom på väggen en bild av Alan själv.
Hans klocka.
Alan Turing som staty på Bletchley Park.
Bombe - rekonstruerad på Bletchley, ett svårt arbete eftersom den varit hemlig in i våra dagar. Den består av tre bankar med sammanlagt 36 Enigma-maskiner och var till stor hjälp för kodknäckarna som även hade hjälp av tyskarnas slarv och lättja.
Huvudkvarteret på Bletchley Park.
Alan Turing var homosexuell, vilket var olagligt i Storbritannien fram till 1967, och på grund av att allmänheten inklusive rättsväsendet på grund av den absoluta hemligstämpeln inte visste vilka tjänster han gjort under kriget, dömdes han till läkemedelsinducerad kastrering innan han tog sitt liv, endast 42 år gammal.
En av min stora hjältar.
Bletchley Park är numera ett mycket välordnat museum.
Swindon
Isambard Kingdom Brunel föddes visserligen i Portsmouth 1806 men det är i Swindon museet om The Great Western Railway finns, och det är i Swindon han står staty. Denna järnväg från London till Bristol och vidare ut i Cornwall är hans idé och skapelse. Han försökte införa en bredare spårvidd på sju fot (213,5 cm) jämfört med den så kallade normalspårvidden på 1435 mm och en sträcka byggdes med denna spårvidd.
Jag bor hos Britt och Stephen i deras hus som de håller på att renovera. Stephen är förbannad på Steve, hantverkaren som ska göra klart köket men som tillbringar alldeles för mycket tid i telefonen, enligt Stephen.
Hantverkare är sig lika överallt (fast jag känner några bra snickare i Arvika som faktiskt håller vad de lovar).
Calais
Första gången jag var nere i kanaltunneln var när jag gjorde reportage om den åt nån tidning, jag har glömt vilken. Nåt svenska företag hade uppdrag där och jag skrev om det. Inte tillräckligt positivt tydligen, för senare blev jag utskälld av en representant för företaget.
Nu ville jag se hur kanaltunneln blev.
Överfarten tog 35 händelselösa minuter, sen var jag i Frankrike.
Knepigt vilken skillnad dessa 35 minuter gör. På engelska sidan har de knappt vinlistor och beställer man vitt vin kommer det i en vinkylare som visserligen är fylld med is men inget vatten. Det går inte att få ner flaskan bland isbitarna. I Frankrike vet man hur man gör.
Min trogna 2CV på kanaltåget. Som vanligt när engelsmän är inblandade i projekt blir det alltid lite skabbigt och ser provisoriskt ut, hade fransmännen fått skött det själva hade det blivit annorlunda.
Calais, lördag kväll
Cendrine, som driver Chez Cendrine i Calais skruvade ur glödlamporna i de tre lamporna över baren. I lamporna satt hon istället diskokulor som snurrade fläckar i olika färger omkring i rummet. Såna som finns på Rusta för 19,90.
Nu skulle det bli action på stället. Disko och röj. Fast publiken, som förutom mig bestod av två kvinnor i 75-80-årsåldern, imponerades föga. Den ena drack italienskt bubbel och den andra pilsner.
Några fler kom heller inte in under den halvtimma det tog för mig att få ner en espresso och Calvados. Däremot hann damerna trycka i sig tre glas var, det var ju lördag.
Cendrine på disko.
Nijmegen
Fortsatte hemåt och körde förstås vilse i Belgien. Belgarna borde göra nåt åt sitt skyltningssystem som varierar, inte lika illa som på Malta, men tillräckligt. De borde också röja upp i sina språk, Liège heter staden på franska och det är detta namn som vi svenskar brukar använda. Men staden heter också Luik på nederländska, Lüttich på tyska och Lîdje på vallonska. Kör man ensam är det svårt att hålla reda på allt. Men jag kom till Nederländerna till slut i alla fall.