Tredje resan med 2CV

världsmöte i Schweiz

Liverpool

Kategori: Allmänt

"Jag examineras om en månad ungefär och får hälsa på Sir Paul då". Will är i drygt 20-årsåldern och studerar vid LIPA - Liverpool Institute for Performing Arts - en av de högst ansedda institutionerna inom musikutbildning, startat av Mark Featherstone-Witty RNOM OBE och Sir Paul McCartney. Will är slagverkare och kompositör och vill bli studiomusiker och musiklärare.
Vi står i puben Ye Cracke, där John Lennon suttit många gånger tillsammans med bästa kompisen Stuart Sutcliffe när de två gick på konstskolan Liverpool College of Art. En sliten och bedagad pub med lite bilder av John Lennon och en grupp som han var med i men som "aldrig spelade en ton", som det står på väggen. The Dissenters.
Jag inledde dagen med att besöka The Beatles Story, ett museum tillägnat gruppen. Rätt bra, särskilt delen om John Lennon. Sedan upp på bussen Magical Mystery Tour som körde runt Liverpool till adresser med anknytning till beatlarna. Guiden Mary växte upp i Liverpool när gruppen slog genom och hade mycket att berätta om tiden.
"John Lennon var ett ensamt barn", säger hon. "Inga syskon som han bodde tillsammans med och han brukade klättra över muren till Frälsningsarméns park Strawberry Fields". "Du får mig hängd", sa Johns moster Mimi. "Nothing to get hung about", sjunger han sen i sången om Strawberry Fields. "Hans absoluta favoritbok var Alice i Underlandet, vilket man kan se på alla referenser till figurer och företeelser till Alice i hans sånger", berättar Mary.
Idag är porten nedklottrad och mängder av turister besöker den. Institutionen är numera nedlagd och parken förfaller men National Trust har fått fram pengar att restaurera den.
Det är inte klokt vilken påverkan The Beatles har på Liverpool. Alla utnyttjar dem, staden själv inte minst, flygplatsen heter John Lennon Airport och går det trycka in någon referens till beatlarna för att bättra på affärerna så gör man det.
 
Penny Lane är förvisso en gata i Liverpool men är mer än så. Gatan är en kilometerlång trist förortsbussgata men också namnet på hela området runt korsningen med frisören och banken på hörnet. Jag åkte vanliga stadbussen dit och kom aldrig fram. Två vänliga och fina damer i 80-årsåldern såg mitt bryderi och frågade med sin mjuka scouseaccent vart jag är på väg. "Penny Lane", sade jag. "Det är här!". "Men gatan heter ju nåt annat!". "Ja ja, det är så och själva gatan går där, men alla kallar hela området för Penny Lane", sa de och pekade.
Frisörsalongen finns kvar liksom banken men för brandstationen har Paul nyttjat sin licensia poetica och flyttat den några hundra meter från där den ligger till Penny Lane. Dörrarna var stängda så jag kunde inte se om brandbilen var ren och då det var Bank Holiday fanns inte heller bankmannen i folkvimlet.
 
 
 
 
 
 

Liverpool och förstås - The Beatles

Kategori: Allmänt

BildresultatBildresultatThe Beatles, holding marching band instruments and wearing colourful uniforms, stand near a grave covered with flowers that spell "Beatles". Standing behind the band are several dozen famous people.
Det är i dagarna 50 år sedan Beatles släppte sitt efterlängtade album, Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band. Jag hängde på låset hos skivmånglare Lagerkvists affär, som låg på Hamngatan. Cyklade hem med dyrgripen och spelade den en gång, många gånger den dagen och sedan i stort sett varje dag hela sommaren.
En fantastisk skapelse som egentligen bara saknade spåren "Penny Lane" och "Strawberry Fields", som gavs ut som en dubbelsingel samma sommar. "Att inte ta med dessa låtar på Sergeant Pepper var mitt livs största misstag", sa producenten George Martin senare.
Skivan var den tredje efter Rubber Soul och Revolver, som kom åren innan. Tillsammans skapade dessa tre skivor om den moderna musiken. Producenten Georg Martin, ljudteknikern Geoff Emerick (från 1966) och de fyra beatlarna utnyttjade den tidens teknik till bristningsgränsen för att skapa sina mästerverk.
Jag tycker fortfarande att dessa tre skivor håller bra för lyssning och Anna gillar också gruppen, särskilt John Lennon.
Idag ska jag göra min pilgrimstur till deras barndomstrakter och se var Lovely Rita lappade bilar, var bankmannen gick utan regnrock i hällregnet och var frisören rakade ännu en haka.
Hoppas att jag inte blir besviken. Rapport kommer i kväll.
 
 

Nu i Shropshire en eller två timmar från Liverpool

Kategori: Allmänt

När jag satt och jobbade var det sommar utanför. När jag skriver det här på kvällen den 27:e är det mulet och inte alls lika varmt som i går och under natten som gick så regnade det.
Jag åkte jag från värdshuset och stannade i byn Cheddar. B&B igen.
Färden dit var en av de hårigaste upplevelserna jag har haft bakom ratten. Jag har kört bil i Norge på branta vägar, i San Francisco, runt Pyreenerna och i andra branta berg. Men i England har jag hittat de hittills brantaste vägarna - vad sägs om lutning ett på fyra? En meter nedåt på fyra meter, mät upp får ni se själva. Hahnenkamm i Kitzbühel lutar i genomsnitt 1 på 3,8. Så jag tog omvägen med lutningen 1 på 14. Det räckte bra. Bromsarna gich varma och det gjorde jag också. Men det var vackert. Tyvärrr inga bilder då jag varken kunde eller vågade stanna.
Första gången jag var i England var för 49 år sedan. I duscharna fanns då en mystisk gasdriven apparat som man stoppade poletter i så kom de varmvatten. I teorin alltså, en typisk permanent provisorisk lösning. I med poletten så omvärvdes man av rök och eld, och ur duschen kom en pissljummen gubbstråle vatten som man försökte blöta ner hela kroppen med.
Apparaterna finns kvar men blir sällsyntare och är framförallt effektivare. Ett modernt badrum i England ser numera ut så här.
Duschkabinen till vänster.
 
Cheddar är i övrigt en vacker liten by där den första Cheddar-osten producerades och ostarna fortfarande lagras i grottorna i "The Gorge" i nordänden av byn.
Där annars modern turism - dvs. handel med Asien-producerade souvenirer - finns överallt. Däremot hittade jag inte en enda ostbutik.
Den här helgen är en Bank Holiday-helg där måndagen är en ledig dag, som vår pingst var en gång. Det betyder fullt på alla countrypubar med B&B och jag får sova i bilen i natt.
Jag är nu en timme eller två från Liverpool där jag har bokat rum med parkering, ja inte parkering i rummet men i ett hotell som har egen parkering. Ska göra min pilgrimstur till Beatles-mecka. Mer om det i morgon och på måndag.
Idag for jag via Ironbridge, där en av den industriella revolutionens främsta landmärken finns, själva järnbron alltså.
Här anses de att den indistruella revolutionen började med tre generationer Darby, som behändigt nog alla hette Abraham, där nr. 1 började framställa gjutjärn, nr. 2 fortsatte i faderns fotspår och nr. 3 var med och byggde bron, som invigdes 1781 men som idag bara är öppen för gångtrafik. Världens äldsta järnbro.
 
Här är bron
 
Här är byn Ironbridge
 
 

Devon och West Country Inn

Kategori: Allmänt

Värdshuset från 1500-talet ligger precis i vägkanten. Förstås tillbyggt och förändrat många gånger. Trevligt ställe, som tur var då jag måste jobba här och stannade två nätter.
"Landladyn" Laura tillbringade några timmar varje dag på sin motorcykel, en Kawasaki 1000-kubikare som det är hur lätt som helst att köra ihjäl sig på.
I baren finns Shash - uttalas Schasch - en rödhårig och rödskäggig australiensare i 20-årsåldern som jobbar här för att få ihop pengar för att fortsätta sin resa andra varvet jorden runt.
Och Martin, etablissemangets kock, samt Seamus - uttalas Schäjmus, inflyttad irländare - som står på min sida av baren.
"Får vara måtta på stereotyper" säger Martin, "jag kallar dig för Paddy."
Stämningen är god och skämten haglar, engelsmän är rappkäftade och driver hejdlöst med varandra, men alltid med respekt för personen.
"Du är så kul att du skulle kunna vara med i teve", säger Seamus, "då hade man dessutom fördelen av att kunna stänga av dig".
Martin ler. Ett tandlöst leende. Han har lika glest mellan tänderna som Seamus. Och för den delen som gubbarna runt systremet i Arvika. Finns det inga tandläkare i England? Martin och Seamus har båda fulltidsjobb och familjer. Martin är som sagt kock och proper på alla vis, men saknar minst hälften av sina framtänder. och Seamus monterar och underhåller mobiltelefonmaster. Men tänderna prioriteras inte av dessa herrar.
Jag åkte i onsdags från Land's End och lite krångel gjorde att jag inte hann så långt den dagen och igår torsdag jobbade jag hela dagen. Idag ska jag jobba någon timme också innan jag fortsätter. Landskapet är böljande och blommande grönt, inte alls konstigt att engelska trädgårdar är så vackra, klimatet här i sydvästra England är milt och marken är bördig.
På vägen i onsdags besökte jag också telegrafimuseet i Porthcurno. Jag hade ingen aning om att detta var Englands och för den delen också Europas kommunikationscentrum från den första atlantkabeln för telegrafi, som drogs iland här på 1850-talet, fram till ungefär 1950-talet. Intressant för en teknikhistoriskt intresserad som jag. Museet ligger fantastiskt vackert i en trång dal i Cornwall.
Köpte en bok om Isambard Kingdom Brunel, den störste av alla engelska ingenjörer som, enligt boktiteln, "byggde en nation". Det blir mer om honom och hans verk längre fram på resan.
 
 
 

Äntligen på startlinjen

Kategori: Allmänt

Porten till Land's End, ett nöjesfält för barn innanför. Nu börjar den egentliga resan efter 210 mil. Första orten är St Ives, känt för sina konstnärer, bland andra J M W Turner och marinmålaren Henry Moore, även Helene Scherfbeck målade här en tid.
Satt igår på smugglarpuben The First and the Last Inn med anor belagda till 1620-talet. Fantastiskt kök med den bästa och möraste biff jag har ätit på åratal, lokalt producerat, gräsbetat kött utan kraftfoder, hängt i minst 28 dagar. Mört och smakrikt.
De spelade 60- och 70-talsmusik på puben. En gubbe bredvid satt och sjöng med i Beatles-, Eagles- och Beach Boys-låtar. Högt. Undrar hur det kommer att låta på äldreboendena längre fram, Led Z, Metallica och Mötorhead på högsta volym.
Så insåg jag att gubben troligen var yngre än jag.
 
 
 

Vid Nordsjön!

Kategori: Allmänt

Sitter söder om Oostende på ett fik och laddar telefonen. Gårdagen körde jag genom Nederländerna och Belgien. Var det tänkt i alla fall, detta lilla land bjöd oväntat motstånd, massor av vägar som alla ledde åt fel håll, jag vill ju undvika motorvägar. Svårt att hitta om man inte har någon karta. Och det hade jag inte förstås och telefonen lurade mig flera gånger.
Det går nog inte så bra för den belgiska landsbygden - väldigt många fastigheter är "Te koop" (Till Salu) och halvfärdiga byggen står övergivna. Vilket jag såg när jag ägnade halva lördagskvällen åt att leta billigt boende men det fanns förstås inte, så det blev en natt i bilen. 
Riktigt bekvämt faktiskt - som att bo i tält med en riktig säng (nåja), i alla fall en tjock och bekväm madrass.
Jag gav upp i morse, tog E313 via Antwerpen, Brugge och till Calais.Trodde att tidiga söndagmornar kan väl inte trafiken vara alltför hård. Misstog mig - långtradare i massor från öststaterna.
När man åker på motorväg i 80 och långtradarna mullrar förbi i flock blir man lite filosofisk.  Tre filer med stressig trafik, intill går betande kossor, fullständigt givande f-n i trafiken. Varför hetsa fram produkter på vägarna? Det dummaste som finns måste vara två brödbilar som möts, skrev någon för länge sen. När man kunde sitta med en isig GT och en god bok. Fast förstås skulle man ha  varken G eller T eller för den delen den goda boken utan transporter.
 
Och jag själv då. Varför bidrar jag till trafiken helt i onödan?
Får återkomma till det.
 

Inga bilder idag

Kategori: Allmänt

Vaknade och visste inte vara jag var. Kolsvart. Telefonen väckte kl. 07.00. Modern svensk hotellfrukost på båten. Rapade bacon och ägg långt in på eftermiddagen. Som f.ö.tillbringades på spikraka vägar i Nordtyskland. Jag har aldrig dett sådana parktfulla rhodedendron-planteringar förut. Vällde ut i vägen. 
Sen började det regna. REGNA. Och jag insåg att när man sätter fast ett fäste för GoPro-kameran så ska man sätta det så att det inte stör vindrutetorkarna.
Hamnade till slut i Dörpen intill gränsen till Nederländerna. Som Kil ungefär, fast lite tråkigare. Skickade ut vinet på inte mindre än två ställen, oxiderade, inga vindrickare i Dörpen (heter  stan så - måste kolla) och fick nya glas. Maten helt ok dock. Fortsätter i morgon men bara halva dagen då jag måste jobba - som Ulla sa "Vill du ha jobb är det bara att planera en resa - ju längre resa desto större jobb". Samma dag som jag for fick jag ett veckolångt jobb så jag måste stanna till ett par dar nånstans men inte i Dörper - om stan nu heter så.

Då är jag på väg!

Kategori: Allmänt

Då är jag på väg på resan som jag har planerat i över 25 år. Från Land's End, den sydvästligaste udden på huvudön i Storbritannien till John O'Groats, den nordostligaste udden på samma ö. Allt i en Citroën 2CV. Det är ungefär 150 svenska mil mellan de två platserna.
Men först ska jag dit och det är betydligt längre, ungefär 240 mil med tre färjor. Och sen ska jag hem igen, knappt 300 mil, sammanlagt alltså cirka 700 mil. Men jag har kört 2CV:n 500 mil på tio dagar förut så om allt går väl så är jag hemma igen om cirka tre veckor, men det kan ni följa på den här bloggen, som jag ska försöka att skriva på lite varje dag. Jska bo i bilen vissa nätter också. Det har jag också gjort förr så jag vet att det går.